GymGlambloggen skrivs av Caroline Nilsson

Träningsbloggen GymGlam av Caroline Nilsson

Julshopping i Täby Centrum

jag i Täby CentrumHelgen började med luciafirande på barnens förskola, den är liten och familjär och luciafirandet var givetvis i samma stil. 5-åringarna (4 stycken) läste juldikten, enligt tradition, och Vidar har längtat till detta ända sedan förra året den här tiden.

Han kunde den redan då och har övat spontant med jämna mellanrum. I somras hade han en period när han gick runt och övade ”när första ljuset brinner, stor julens dörr på glänt” och så vidare. Då, när det var strålande sol och 30 grader varmt så kändes julen avlägsen men nu är den minsann här.

Lördag förmiddag
Sista gången för terminen på simskolan. Vidar och Tyra har gått varje vecka i ett år nu, under terminerna, 32 tillfällen vardera, vi har faktiskt tagit igen varje missat tillfälle.

Vidar kan simma och Tyra är på god väg, hon kan armtagen men hon behöver nog bli lite äldre och öva lite till innan hon knäcker simkoden. Hur som helst, det jag ville skriva är att simskolan Trampoolin här i Åkersberga är toppen, och i Täby där vi också varit några gånger.

Vi har träffat flera olika simlärare och alla är duktiga på att leda barngrupper och pedagogiska. De har ett mycket bra barnsimkoncept med simning och livräddning, både barn och föräldrar lär sig viktiga saker.

Lördag eftermiddag och kväll
Årets andra lussebullsbak. De som vi bakade för två veckor sedan är borta. Barnen äter lussebullar varje dag, som efterrätt, Erik också. Själv har jag ätit två kanske. Än så länge, hehe..

Söndag
Julshopping i Täby Centrum. Tredje året på rad vi åker dit för att träffa tomten, en succé i år igen. Täby Centrum är otroligt bra shoppingcentrum, det kändes inte som att det var så mycket folk trots att det var väldigt fullt i parkeringshusen.

Lekrummet är superbra, Erik och jag brukar turas om att vara där med barnen medan den andre shoppar lite. Mina barn har ytterst begränsat tålamod i butiker, och jag kan tilläga att jag är en racer-shoppare, har alltid varit, jag spenderar sällan längre tid än 5 minuter i en butik, jag vet oftast exakt vad jag ska kolla på och kollar in det på nätet först om möjligt.

Söndagskväll
Nu är det söndagskväll och jag har gjort mina berömda älgköttbullar till julbordet och langat in dem i frysen. Check. Skönt.

I övrigt så hade jag som mål att vara klar med allt julstök innan lucia. Så blev det inte riktigt. Köpte de sista julklapparna idag, trodde jag, tills Erik började prata om julklappar…

Förra året skippade vi julklappar till varandra, jag vet, det låter ju inte så kul och det var rätt trist ärligt talat. Så det betyder att det är julklappar till Erik kvar på jullistan och slå in de sista julklapparna. Och köpa julgran. Vi har en plastjulgran men jag är sugen på en sån där som inte barrar. (Finns de på riktigt förresten?)

Nu är det dags att jobba lite och om ni undrar vad jag har hållit på med de senaste veckorna så är det en större uppdatering av min mammaträningssajt Mammaiform.se, jag har gjort en totalgenomgång av innehållet efter feedback från sajtens besökare.

Som snart är klar. Övningsbanken med mammaträningsövningar är klar, träningsprogrammen är klara, nu håller jag på med steg-för-steg-programmet.

Designen håller på att göras om också, den ska göras om rättare sagt, men jag har gjort min del av jobbet vilket är att bestämma mig för hur jag vill att sajten ska se ut och fungera i framtiden (också med hjälp av feedback från användarna) (och en hejdundrande massa research), så nu är det dags för mig att lämna över till andra som är proffs på att koda och testa och fixa. /Caroline

Stockholm Tunnel Run

jag och brorsan i målJag överlevde! Det blev inget terrorattentat. Jag hade nämligen svårt att sova natten före eftersom jag plötsligt började tänka på 42000-nånting människor i tunnlar och… Koko – jag vet och det var en annan sak som jag låg och funderade på och en till anledning till att jag inte kunde sova.

Det var alltså nära att jag bangade löparloppet Tunnel Run i sista stund, jag övervägde ett antal hundra gånger om jag som småbarnsförälder verkligen skulle utsätta mig för den sortens risker :o)

Jag som inte haft mobiltelefonen i sovrummet på evigheter gick och hämtade den och surfade på sökord som ”säkerhet tunnel run” och så vidare. Jag läste att man inte fick ha hörlurar på sig av säkerhetsskäl, då tänkte jag ”bombhot”. Jag vet, helt knasigt, det är knappt jag vågar skriva det här. Jag hoppas dessa tokiga tankegångar beror på amningshormoner…

Det var först när jag sprang i tunnlarna och det kom en 4-hjuling med ambulanssirener och en bår på släp som jag förstod den huvudsakliga anledningen till att man inte skulle springa med hörlurar och innebörden av ordet ”säkerhetsskäl” i sammanhanget.

Dessutom var det ett antal poliser på plats och det kändes ju skönt för min del. Brorsan sa att deras uppgift i första hand var att se till att ingen skulle smita och springa hem istället för att genomföra loppet :o)

Hur som helst. Jag genomförde Tunnel Run och det var jättekul! Mycket välorganiserat. Det var förövrigt en annan sak jag låg och tänkte på natten före också, jag visste inte att så många skulle springa och om jag hade vetat det innan anmälan så hade jag nog inte anmält mig. Jag såg framför mig trängsel som i Stockholms lokaltrafik i rusningstid ungefär.

Jag trodde väl ändå inte att det skulle flyta på så bra som det faktiskt gjorde när cirka 3000 personer med varierande löptempo skulle starta var 10:e minut.

Visst var det lite trångt ibland, och vi sprang sick-sack stundtals och ibland var jag lite rädd för att tappa bort brorsan i folkvimlet men det var ändå helt okej på det stora hela. Jag är imponerad över de som arrangerade loppet, jag har själv varit med och arrangerat löplopp på den tiden när jag arbetade på Nike och av egna erfarenheter så vet jag – det är inte enkelt.

Jag är inte typen som springer lopp egentligen, jag springer helst själv eller ihop med en kompis i en lugn och skön miljö, i skogen eller längs med vattnet. Helst inte ihop med tusentals andra personer alltså.

Det var min bror som berättade om Tunnel Run för några månader sedan och i ett svagt och inte så genomtänkt ögonblick så sa jag något i stil med ”det låter ju kul” och att jag skulle springa om han ville springa. Kort därefter hade han ordnat så att jag var anmäld.

Okej. Dags att ta tag i det här med löpträning då, tänkte jag som inte har tränat löpning regelbundet sedan 2008 (jag har ju fött tre barn sedan dess och liksom inte kommit till fasen avancerad löpträning mellan varven). 2008 sprang jag för övrigt ett kul lopp i USA, Hood to Coast och tränade ordentligt inför det.

Vilket återigen påminner mig om tiden när jag var anställd på Nike och vi var på säljmöten flera gånger om året och det ibland var en löptävling som en kul grej, i team-buildning-syfte.

Jag har lite svårt att hålla saker på kul-grej-nivå och medans alla andra hängde i baren körde jag ett lättare träningspass kvällen före för att förbereda mig på bästa sätt. Sedan tidig sänggång för att ställa väckarklockan i ottan för att äta en banan och sedan sova vidare för att sedan kliva upp och springa (de där loppen var alltid 5 km och vid 07-tiden på morgonen).

Vi delade alltid hotellrum med någon kollega och den aktuella kollegan höjde alltid på ögonbrynen och så här i efterhand kan jag förstå det. Jag la nog ribban på aningen hög nivå för att vara team-buildning-grejer..

Åter till att springa lopp i tunnlar.

Jag höll för övrigt i uppvärmningarna i samband med löploppet som arrangerades i samband med att tunnlarna i Södra länken invigdes för 10 år sedan. Ihop med två andra på uppdrag av Nike och en del av jobbet var att ha på sig de senaste löparkläderna från Nike.

Min manliga uppvärmningskollega bar då löpartajts med stort motstånd. På den tiden var män i löpartajts lite av en sevärdhet. Vid Tunnel Run 2014 så sprang de flesta män i löpartajts. Det är nästan en självklarhet numera.

Så till mitt lopp. Eller vårat lopp rättare sagt. Jag sprang ihop med min bror Robert och vi sprang verkligen tillsammans, i efterhand har vi kommit fram till att vi troligen sprang i takt. Vi hade nämligen exakt samma starttid, mellantid och sluttid.

Vi joggade runt och passade på att prata om ditt och datt, han tyckte jag pratade konstant de första 7 kilometerna men sedan blev jag visst tystare. Det är inte varje dag jag har en löparkompis när jag springer och en mil går ju mycket fortare om man pratar samtidigt..

Jag var omedvetet lustig i samband med starten då jag råkade säga högt något i stil med ”det gäller att man inte blir omsprungen” men jag menade ”översprungen” – det var ju hur många människor som helst på en och samma plats.

Om jag lyckades bra med förberedelserna och att träna löpning på ett mer organiserat och genomtänkt vis denna höst? Nej. Inte alls.

För att göra en lång historia kort så har jag haft infektioner, inflammationer och allt vad det nu har varit i 3 månaders tid. Jag har varit till tandläkaren akut säkert 10 gånger, ibland i sällskap med mina tre små barn vilket är lite av vatten-över-huvudet med tanke på att jag sitter i en tandläkarstol och vem vet vad barnen kan hitta på under tiden men vad sjutton ska man göra..

Jag har fått en bettskena att ha på natten på grund av tandpressning och tandgnissling och det gjorde saker och ting lite bättre men inte bra nog. I onsdags rotfylldes en tand och tandläkaren sa att jag nog skulle må bättre efter ett par dagar när den där infektionen under tanden läkt – och det stämde.

För första gången på tre månader kunde jag träna löpning och känna mig pigg och rask – bra tajming att springa Tunnel Run trots allt.

Jag har försökt träna löpning hela hösten men varje gång jag har sprungit så har jag fått avbryta. Det har blivit mest yoga och lättare styrketräning och powerwalks varvat mer perioder av vila på grund av förkylningar och bihåleinflammationer.

Som längst har jag sprungit 7 km den här hösten och i övrigt tränat löpning bara ett fåtal gånger. Jag förberedde mig alltså precis så som jag rekommenderar de som tränar PT-online med mig att inte göra :o)

Min plan inför loppet var att småjogga lite varvat med att promenera, men jag joggade faktiskt hela loppet.

Så, loppet gick över förväntan med tanke på förutsättningarna och vi passerade mållinjen med tiden 1:05:35. Den som vill kan se mina tider under loppets gång och här är min brors.

Det var verkligen jättekul att springa Tunnel Run ihop med brorsan, och jag är glad för att vi gjorde det och att jag inte bangade i sista stund. Det var kul att se tunnlarna till fots och beskåda de olika fina konstverken som finns i tunnlarna.

Nu får vi se om det här med lopp kommer bli något som återkommer, kanske, kanske. /Caroline

Arvid 1 år firar med god pepparkakstårta

grattis Arvid 1 årMin lilla minsting är nu 1 år. Tänk att det var ett år sedan vi var på BB senast. Han fick presenter så klart, även om vi försöker hålla nere på det eftersom vi har det mesta en barnfamilj kan tänkas behöva mer där till – ett eget tåg till tågbanan, en bok, två träpussel och kläder.

Arvid firade med en mycket liten tillställning och en väldigt god tårta med jultema. Den gjorde succé och eftersom det snart är advent så kan jag passa på att rekommendera den som adventsfika.

Tårtan gjordes av serveringstipsen som presenteras ihop med receptet på mjuk pepparkaka på bästa receptsajten. Jag bakade alltså den mjuka pepparkakan enligt receptet, delade den på mitten och bredde ut en förpackning (250 gram) tinade frysta lingon, la på den övre delen av mjuka pepparkakan igen, kladdade på vispade grädde och dekorerade med chokladbokstäver och chokladhjärtan och dinosaurier. Mums! /Caroline
Arvid 1 uthe cake