Träningsblogg och inspiration för en aktiv livsstil men också om vardag, bokskrivande och företagande.

5 år och fin eller stark?

Barn och idrott ligger mig varmt om hjärtat så klart (det är ju bland annat därför jag har utvecklat barndansapparna).

Jag tycker att barn ska skolas in i idrottslivet precis som på förskolan. Ju förr desto bättre. För att barnet ska lära sig att uppskatta idrott så är det viktigt att vara med och stötta som förälder under de första åren. (Alltså inte bara dumpa ungen i en idrottshall och dra.)

Jag skulle kunna rabbla upp hur mycket positivt som helst med barn och idrott. 60 minuter fysisk aktivitet per dag är bra för barn i förskoleåldern, minst. (Kroppen är gjord för att röras på.)

Nu till något mycket intressant. För en tid sedan hade barnen på förskolan ett lika-olika-projekt (som en del av ett större projekt på temat) där de skulle berätta om varandras och sina egna egenskaper i grupp.

Tjejerna listade så gott som bara saker som var fina. Det var fint hår, fina naglar, fina kläder och så vidare. Inget fel med det, de vill ju så klart bara vara snälla och det är toppen.

Tyra gick emot strömmen och sa att hon var mest stolt över att hon är så duktig på att hjula – trots att de i gruppen berömde henne för fint ditt och fint datt.

Jag är SÅ glad för att hon lyfte en fysisk egenskap och jag tror den typen av självbild hänger ihop med idrottandet. Hon hade lika gärna kunnat säga spela tennis, simma, stå på händer, rida eller dansa.

Min slutsats är – för att tjejer ska lyfta sina fysiska förmågor så behöver de först och främst bli medveten om dem. Det blir man via idrotten. Att hjula någon gång nu och då på gräsmattan är inte samma sak som att träna sina fysiska förmågor regelbundet och organiserat.

Förskolorna drar sitt strå till stacken vad gäller fysisk aktivitet, det ingår i läroplanen. Vad barn sedan gör på fritiden spelar stor roll för saker som självbild. (Och hälsan i övrigt förstås…) /Caroline

Mycke snack och lite verksta

Igår var det mycket snack om föräldrar som minsann skulle lära sina döttrar att ta för sig, att på något vis uppfostra dem till att mer eller mindre kräva att bli behandlade lika som killarna.

Vore det så enkelt skulle det redan nu vara mer självklart att tjejerna pratar lika mycket som killarna i en klass (vissa klasser jobbar så, läraren har tex barnens namn på lappar och ser till att ordet går till tjej och kille varannan gång, samt att alla får prata).

Typiskt internationella kvinnodagen är ”mycke snack och lite verksta”. EN dag om året snackas det, men utvecklingen går ruskigt långsamt på de områden som behöver utvecklas.

Det skulle gå snabbare om det här uppmärksammades varje dag hela året.

Löner, hushållsarbete, kvinnosyn, styrelser i bolag. Kort sagt, där det råder mansdominans – där kommer det fortsätta att råda mansdominans i många år framåt. Helt enkelt för att många (män) vill ha det så.

Ingenstans igår läste jag eller hörde jag föräldrar som skrev att de skulle lära sönerna att det ska vara en självklarhet att tjejer och killar behandlas lika. Som till exempel att lika arbete bör ge lika lön, oavsett kön. Om saker som utbildning, arbetslivserfarenhet och prestationer är likvärdiga förstås.

Lika viktigt som det är att uppfostra tjejer till att ta för sig så är det att uppfostra killarna så att de lär sig att det är lika självklart för en tjej och en kille att synas, höras, prestera, existera. /Caroline

Jämställd snöskottning?

Vi jobbar förstås på jämställdheten här i familjen och målet är att båda ägnar liknande mängd timmar på städning, tvättning, däckbyte (jag ansvarar ofta för det, brukar köra bilen till verkstan och sitta där och jobba och dricka kaffe medan däckbytet sker). Med mera.

Vad gäller snöskottningen så ansvarar Erik för snöskottningen november till april och jag maj till oktober = 50/50. Jämlikt och bra.

Idag är internationella kvinnodagen och i Sverige går det mesta ändå åt rätt håll känns det som (även om det finns en del kvar vad gäller löner, värdet av universitetsexamen och skillnaderna mellan kvinnodominerade yrken och mansdominerade och så vidare). Värre är det i andra länder…

En stor fråga i Sverige är sjukskrivningarna. Min personliga uppfattning är att anledningen till att kvinnor är sjukskrivna i större utsträckning än män beror mer på fördelningen hemmavid än på arbetet. Många kvinnor arbetar heltid (precis som männen) för att sedan komma hem till ännu ett heltidsjobb med städning, matlagning, handling med mera (medan mannen tar igen sig eller ägnar sig åt icke-viktiga saker som att putsa MC:n samt betydligt färre antal timmar av det löpande hushållsarbetet).

Absolut inte i alla familjer men i många hänger gamla könsroller kvar, många har blivit fostrade in i rollerna och är inte ens medvetna om det.

Jag förvånas ibland över att vissa medelålders män ena dagen är moderna och föräldralediga för att en annan dag bjussa på en kvinnosyn från förrförra århundradet. Den här typen av erfarenheter följer av att jag är kvinna (blond dessutom) som har framåtanda, är icke-konflikträdd och inte alltid svarar som förväntat.

Vissa män blir provocerade av sånt även i vardagliga sammanhang. Personligen ler jag lite inombords när jag ser hur det börjar ryka ur öronen på en medelålders (svensk) man över en struntsak.

Kvinnosynen behöver alltså fortsatt utveckling och där kan man som förälder påverka. Ett mål jag har som förälder är att barnen inte ska koppla yrken, idrotter, hushållssysslor, fysiska förmågor eller intelligens till typiska könsroller.

Åter till hushållssysslorna. Det enda sättet att komma till rätta med fördelningen hemma är att räkna ut antalet timmar som läggs på hushållet och familjen, saker som tvätt, städning, inköp av kläder till barn, matlagning (hel- och halvfabrikat räknas inte, det är inte näringsrik mat och vem som helst kan värma sånt utan ansträngning) planering av veckomeny, inköp av mat, fix med gardiner, däckbyten, målning av hus, renoveringsjobb som ej lejs bort med mera.

Sedan gemensamt gå igenom och bestämma vad som är rimlig tid att lägga på varje sak. Det är inte okej att någon håller på att nöjesrenovera medan någon annan i familjen gör allt annat. Inte heller okej att någon är pedant och kräver att det ska dammtorkas varje dag. Utan att alltså gemensamt göra en tidsuppskattning av både återkommande projekt (veckogrejer) och saker som görs mer sällan (renoveringar).

Den där vanliga kommentaren ”ja och då byter du däcken då höhö” som några män gärna slänger sig med trots att det är 2017 – ja den blir rätt löjlig i sammanhanget OM man istället för att se till enskilda sysslor räknar antalet timmar totalt sett.

Alltså den totala tiden som behövs för alla sorters hushållssysslor (per vecka och år). (Däckbyte sker två gånger per år och tar högst några timmar i anspråk.) (Därför går det alltså inte att kvitta däckbyte med hela årets städning/matlagning.)

Jag skojade angående snöskottningen förstås, i morse ägnade jag en halvtimme till snöskottning för att ordna en finfin parkeringsplats och en liten väg till brevbäraren så att hen kan lämna post utan att behöva plumsa fram till brevlådan.

Tydligen så dröjer våren ett tag till, jag som förpassade mina UGG:s till sommarförvaring i måndags. För att ta fram dem igen dagen efter. /Caroline