Träningsbloggen GymGlam av Caroline Nilsson

Firar födelsedagar hela helgen

Idag fyller Tyra 2 år och vi har varit på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Vi var ju här förra sommaren också och det är inte lätt att hänga på barnen. Man får helt enkelt inte plats överallt. Mycket är ju byggt i miniatyr, eller för barn rättare sagt. Vilket är toppen, Astrid Lindgrens Värld är helt fantastiskt.

Jag lyckades ta mig in och ute genom det lilla hålet i väggen. Förra året var jag och Vidar på ett mycket litet ställe också.

Vidar skulle kunna spendera hela helgen i Snickerboa och krypa på plankan mellan Snickerboa och huset bredvid (där korven förvaras ni vet) (ni som också sett Emil-filmerna nästan dagligen under en längre period).

Tyra tycker att det är roligast att öppna och stänga alla dörrar och grindar till alla dessa små hus.

Jag är så otroligt imponerad av Astrid Lindgren, tänk vad hon har gjort för denna värld. Tänk så roligt alla barn har haft tack vare alla hennes karaktärer och sagor, i årtionden! De är tidlösa. Vidar och Tyra tittar bara på Emil eller Bullerbyn när de kollar på film. De dissar Bilar mer mera. Pippis app gillar båda också.

Tyra fyller 2 år den 25 maj och min födelsedag är den 26 maj, det var nära att vi skulle fått samma födelsedag, så när som på 1,5 timme (och ett antal år). Så i helgen firar vi födelsedagar x 2 och jag kan inte tänka mig ett bättre ställe än Astrid Lindgrens Värld, jag uppskattar det som vuxen nästan lika mycket som barn i alla åldrar gör.

Det är ju Mors dag i helgen också, jag har önskat mig en förlossning i Afrika, via Läkarmissionen kan man hjälpa en kvinna i Tanzania eller Kongo att få föda på ett sjukhus. Det är många mammor som dör vid förlossningar under primitiva omständigheter, och därmed många barn som inte får träffa sin mamma. Jag önskade mig detta efter jag läst ett berörande blogginlägg hos Vimmelmamman, vars blogg jag klickar in på ibland för att hon skriver så bra, vi gick en skrivkurs ihop för några år sedan och jag fastnade för hennes texter på den tiden. Om min önskan inte går i uppfyllelse så kommer jag köpa detta som en present till mig själv i alla fall. /Caroline

En tränares mardröm

Dagens gruppträningspass på det där företaget där jag instruerar en gång i veckan. Jag var ledig förra veckan och den instruktören som skulle ha vikarierat – dök inte upp! Så, gruppen trodde det var jag som helt enkelt hade struntat i dem. En tränares mardröm.

De som var där idag fick ju en förklaring, de som inte var där idag men var där förra veckan kommer väl vara sura på mig för all framtid. Hur som helst. Vi hade ett kul träningspass med cirkelträning och tabata intervaller idag.

I övrigt jobbar jag på med de där långa listorna med saker att fixa i bakgrunden, saker som inte syns men behöver fixas, det där trista jag har gnällt om ett tag nu ni vet. Det går framåt varje vecka. Jag kommer börja blogga mer igen här i kära träningsbloggen när det där monsterprojektet är klart. Måste fokusera på det för att det ska bli klart.

PT-online och träningsutmaningarna pågår som vanligt också. Nu närmar sig sommaren och antalet träningssugna pikar. Än är det några veckor kvar tills bikinin ska på, så än finns det tid :o)

På bilden gör jag en av övningarna som finns i träningsprogrammet Coreträning i plankan – ett av mina favoritträningsprogram som ni hittar på avdelningen träningsprogram här på min träningssajt. /Caroline

Variation i vardagen

Fredag och veckans enda jobbdag för min del, jag har jobbat med PT-online på kvällarna denna vecka och i övrigt varit ledig för att vara med Tyra. Erik är ju föräldraledig egentligen men han har gått en kurs denna vecka.

Tyra och jag har spenderat ett några förmiddagar i lekparken nere vis Solbrännan som det heter, Österskärs fina udde. Där finns en väldigt bra lekpark, en fotbollsplan och en strand så att man kan kasta stenar, kottar och pinnar i vattnet.

Dessutom finns där en restaurang, Solbrännan, som serverar fantastiskt god lunch. Det här med restaurang och barn är nytt för mig, det är inte så att jag aldrig testat, tvärtom.

Barn är olika och när Vidar var i Tyras ålder så var han extremt aktiv och besatt av klättring, han skulle ha rivit stället som Tyra och jag åt lunch på. Tyra sitter snällt vid bordet eller håller sig åtminstone i närheten. (Sist det funkade bra med Vidar på restaurang så var han 4 månader, vid 5 månaders ålder stod han och hoppade på bordet, när jag höll i honom så klart.) (Ja, vi har iPad, iPod touch och dvd-spelare, sånt är totalt ointressant förutom i bilen eller hemma, tycker Vidar.)

De är väldigt olika mina barn, men ändå bästa kompisar tack och lov. Jag förvånas över att det kan vara så stor skillnad. Vidar var en vilde fram tills han fyllde 2 år ungefär. Då klättrade han upp på saker som var flera gånger högre än han själv och hoppade ner, jag fångade honom oftast i luften, jag hade inte en chans att hänga med i hans tempo.

Han hade barnsele på sig för att inte behöva sitta i barnvagnen jämt, av säkerhetsskäl. Hans ben började nämligen springa i luften och ha satte av åt vilket håll som helst så fort fötterna nådde marken, han skulle blivit påkörd om vi inte uppfinningen barnselen funnits. Att hålla i handen var inte ett alternativ, det var det värsta hand visste, om vi skulle ha tvingat honom, som vissa tyckte att vi skulle göra, så skulle han brutit handleden.

När Vidar var liten så undrade jag hur folk, särskilt inne i stan, kunde ha sina barn på marken utan sele. Jag visste ju inget annat.

Jag kunde inte förstå att det fanns personer som tittade snett på oss för att vi använde barnsele. Vi hade sele och höll Vidars tempo kan jag tillägga, man använder inte barnselar på samma sätt som man gör när man är ute och går med en hund, om någon nu tror det.

Idag kan jag förstå att en barnsele oftast inte är nödvändig, nu när jag har ett barn till. Tyra skulle aldrig drömma om att gå mer än några meter ifrån mig. Hon går vanligtvis precis bredvid och vill dessutom hålla handen. Dessutom så har hon inte alls samma tempo, när hon springer så är det inga problem att hänga med. Springer hon iväg så springer hon max 10 meter bort och det i ett hanterbart tempo.

När Vidar var i Tyras ålder hade jag hjärtat i halsgropen hela dagarna och var ständigt på tå för att kunna kasta mig och ta emot honom, han var nämligen otroligt snabb och kreativ, flyttade snabbt på möbler med mera för att komma upp på så höga höjder som möjligt.

Jag var helt säker på att han skulle bli base jumper som stor, det tror jag inte längre. Han lugnade sig när han fyllde 2 år ungefär, eller då fick han andra intressen än klättring, som pussel och la 15 pussel 10 gånger om dagen och så vidare. Aktiv på andra vis.

Än idag klättrar han gärna högt upp och hoppar, men nu har han en helt annan koll eftersom han är äldre. Han har ju också bra kroppskontroll tack vare att han tränat så mycket på att klättra och hoppa med mera, man blir ju duktig på det man tränar.

Han är fortfarande övermodig dock, men inte 30 gånger om dagen, mer någon gång ibland. Härom dagen överraskade han personalen på dagiset genom att klättra upp på en alldeles för hög klippa, och trillade ned, som tur var hann en fröken fånga honom. De var inte beredda på att han skulle klättra så högt. ”Vi försöker lära honom att tänka först.” Sa den fröken som berättade om incidenten. ”Ja, tack, gör gärna det.” Sa jag. Det vore ju toppen.

På dagiset är han nämligen en lugn kille i övrigt, som smälter in i gruppen och som gärna pysslar. Inte lika äventyrlig som hemma om man säger så. Första gången jag hörde detta trodde jag att personalen hade förväxlat honom. Men det är visst så. Dessutom går han på ett litet dagis och med bästa tänkbara personal som har stenkoll, förväxling sker liksom inte på en liten förskola med en liten barngrupp.

Hur som helst, efter några dagar ihop med Tyra på heltid så är jag ännu mer förundrad över hur två barn med samma föräldrar kan vara så otroligt olika i sin personlighet. Intressant. /Caroline

Snyggt Under Armour

Jag korar Under Armour till vinnare i kategorin snyggaste färgen. Röda träningskläder, fast i en nyans som känns ny och lite snyggare än vanligt. Trendspaning på Stadium. /Caroline

Statusuppdatering

Nu kanske ni undrar vad jag håller på med och varför det är så tyst här på träningsbloggen? Jag har bestämt mig för att bli klar med den där oändliga listan med saker som måste fixas, alla de där sakerna som behöver rättas till i bakgrunden på min träningssajt GymGlam, saker som ställer till med problem som inte syns utåt sett.

Saker som beror på misstag jag gjort genom åren, för många kockar har varit med och utvecklat mina sajter, på grund av att jag helt enkelt inte vetat bättre. Man lär av sina misstag heter det ju. Big time i mitt fall.

Så, jag lägger just nu maximalt med tid på reparationsarbete och förbättringar och det kommer troligen behövas några veckor till.

Jag kör PT-online som vanligt och träningsutmaningen med tabata med nytt startdatum varje måndag.

Träningen? Jo tackar som frågar. Den går bra, yoga och cirkelträning med pilatesboll och powerwalks i det härliga vädret är min melodi just nu. Och tabata intervaller förstås. /Caroline

Upp på tå istället för att hoppa

Hoppträning är mycket effektiv träning, men övningar med hopp är inte för alla. Personer med knäproblem och gravid bör undvika hopp.

Det finns ett alternativ sätt att träna hoppträning och hoppövningar, som är skonsamt och som funkar för fler. Nämligen att gå upp på tå istället för att hoppa, men tänka hopp.

Tänk hopp, för att aktivera musklerna explosivt, som man gör vid hoppträning och övningar som till exempel burpees och grodhopp.

Alltså, tänk att du ska hoppa, gör precis som om du skulle hoppa, fast gå upp på tå istället. Vid upphopp till exempel, sitt bak i benböj, tryck i från som om du skulle lyfta från golvet, fast gå upp på tå.

Även personer som kan köra hoppträning och övningar med hopp kan alternera genom att gå upp på tå istället, för att totalt sett klara fler repetitioner.

Den som vill kan lätta från golvet en aning, som på bilden nedan, men ändå komma upp på tårna istället för att hoppa. /Caroline

1 maj och ledigt

Idag är det den första maj, Erik fixar med båten, bottenmålning, det är snart klar för sjösättning. Vidar, Tyra och jag är ute och leker. Vidar fick en ny cykel i helgen, av sina bästisar Farmor och Farfar, de ville ge han den i födelsedagspresent redan nu eftersom han fyller år efter cykelsäsongen. Han är väldigt stolt över sin cykel och har cyklat med Erik hittills, 1-2 cykelpass om dagen och det har gått jättebra.

Idag när jag är ute med honom så cyklar han först rakt in i en taggig buske, jag hängde inte med och han hann inte svänga. Jag fick plocka taggar ur hans kind och familjen som bodde vid de där buskarna kom ut med plåster och klistermärken till Vidar, väldigt snällt och det gjorde definitivt saken bättre.

En stund senare flyger Vidar över styret, så där helt apropå i ingen fart alls, något högg liksom fast, det kanske berodde på gruset eller något. Helt omöjligt att förutse och jag hade inte en chans att ta emot honom. Han tog emot sig bra tack och lov, men fick ett stort blåmärke på benet, ringklockan gick sönder och cykeln ser plötsligt ut att ha hängt med ett tag.

Vidar tycker dock att cyklingen är lika rolig även efter dessa insidenter, han har ju alltid varit en cykelkille, men jag hoppas på mindre dramatiska cykelturer i framtiden.

Det är skönt med ledighet, jag sitter just nu med ett mega-projekt som är hur tråkigt som helst. Det är en massa uppdateringar på min träningssajt som bara måste göras, jag har långa listor med grejer att bocka av. Evighetsgöra av typen som gör mig sur och grinig.

Tack och lov är det många som vill träna PT-online med mig just nu och träna 5-dagarsutmaningen med tabata, och det förgyller mitt arbete.

Träningsbloggen kommer att uppdateras lite frekventare när jag är klar med de där listorna, jag måste lägga varje möjlig sekund på dem om projektet någonsin ska bli klart. Resultatet blir en bättre träningssajt, på sikt. /Caroline